Book 1 Chapter 101 | |
1 | janamejaya uvāca |
1 | kiṃ kṛtaṃ karma dharmeṇa yena śāpam upeyivān
kasya śāpāc ca brahmarṣe śūdrayonāv ajāyata |
2 | vaiśaṃpāyana uvāca |
2 | babhūva brāhmaṇaḥ kaś cin māṇḍavya iti viśrutaḥ
dhṛtimān sarvadharmajñaḥ satye tapasi ca sthitaḥ |
3 | sa āśramapadadvāri vṛkṣamūle mahātapāḥ
ūrdhvabāhur mahāyogī tasthau maunavratānvitaḥ |
4 | tasya kālena mahatā tasmiṃs tapasi tiṣṭhataḥ
tam āśramapadaṃ prāptā dasyavo loptrahāriṇaḥ anusāryamāṇā bahubhī rakṣibhir bharatarṣabha |
5 | te tasyāvasathe loptraṃ nidadhuḥ kurusattama
nidhāya ca bhayāl līnās tatraivānvāgate bale |
6 | teṣu līneṣv atho śīghraṃ tatas tad rakṣiṇāṃ balam
ājagāma tato 'paśyaṃs tam ṛṣiṃ taskarānugāḥ |
7 | tam apṛcchaṃs tato rājaṃs tathāvṛttaṃ tapodhanam
katareṇa pathā yātā dasyavo dvijasattama tena gacchāmahe brahman pathā śīghrataraṃ vayam |
8 | tathā tu rakṣiṇāṃ teṣāṃ bruvatāṃ sa tapodhanaḥ
na kiṃ cid vacanaṃ rājann avadat sādhv asādhu vā |
9 | tatas te rājapuruṣā vicinvānās tadāśramam
dadṛśus tatra saṃlīnāṃs tāṃś corān dravyam eva ca |
10 | tataḥ śaṅkā samabhavad rakṣiṇāṃ taṃ muniṃ prati
saṃyamyainaṃ tato rājñe dasyūṃś caiva nyavedayan |
11 | taṃ rājā saha taiś corair anvaśād vadhyatām iti
sa vadhyaghātair ajñātaḥ śūle proto mahātapāḥ |
12 | tatas te śūlam āropya taṃ muniṃ rakṣiṇas tadā
pratijagmur mahīpālaṃ dhanāny ādāya tāny atha |
13 | śūlasthaḥ sa tu dharmātmā kālena mahatā tataḥ
nirāhāro 'pi viprarṣir maraṇaṃ nābhyupāgamat dhārayām āsa ca prāṇān ṛṣīṃś ca samupānayat |
14 | śūlāgre tapyamānena tapas tena mahātmanā
saṃtāpaṃ paramaṃ jagmur munayo 'tha paraṃtapa |
15 | te rātrau śakunā bhūtvā saṃnyavartanta sarvataḥ
darśayanto yathāśakti tam apṛcchan dvijottamam śrotum icchāmahe brahman kiṃ pāpaṃ kṛtavān asi |
16 | tataḥ sa muniśārdūlas tān uvāca tapodhanān
doṣataḥ kaṃ gamiṣyāmi na hi me 'nyo 'parādhyati |
17 | rājā ca tam ṛṣiṃ śrutvā niṣkramya saha mantribhiḥ
prasādayām āsa tadā śūlastham ṛṣisattamam |
18 | yan mayāpakṛtaṃ mohād ajñānād ṛṣisattama
prasādaye tvāṃ tatrāhaṃ na me tvaṃ kroddhum arhasi |
19 | evam uktas tato rājñā prasādam akaron muniḥ
kṛtaprasādo rājā taṃ tataḥ samavatārayat |
20 | avatārya ca śūlāgrāt tac chūlaṃ niścakarṣa ha
aśaknuvaṃś ca niṣkraṣṭuṃ śūlaṃ mūle sa cicchide |
21 | sa tathāntargatenaiva śūlena vyacaran muniḥ
sa tena tapasā lokān vijigye durlabhān paraiḥ aṇīmāṇḍavya iti ca tato lokeṣu kathyate |
22 | sa gatvā sadanaṃ vipro dharmasya paramārthavit
āsanasthaṃ tato dharmaṃ dṛṣṭvopālabhata prabhuḥ |
23 | kiṃ nu tad duṣkṛtaṃ karma mayā kṛtam ajānatā
yasyeyaṃ phalanirvṛttir īdṛśy āsāditā mayā śīghram ācakṣva me tattvaṃ paśya me tapaso balam |
24 | dharma uvāca |
24 | pataṃgakānāṃ puccheṣu tvayeṣīkā praveśitā
karmaṇas tasya te prāptaṃ phalam etat tapodhana |
25 | aṇīmāṇḍavya uvāca |
25 | alpe 'parādhe vipulo mama daṇḍas tvayā kṛtaḥ
śūdrayonāv ato dharma mānuṣaḥ saṃbhaviṣyasi |
26 | maryādāṃ sthāpayāmy adya loke dharmaphalodayām
ā caturdaśamād varṣān na bhaviṣyati pātakam pareṇa kurvatām evaṃ doṣa eva bhaviṣyati |
27 | vaiśaṃpāyana uvāca |
27 | etena tv aparādhena śāpāt tasya mahātmanaḥ
dharmo vidurarūpeṇa śūdrayonāv ajāyata |
28 | dharme cārthe ca kuśalo lobhakrodhavivarjitaḥ
dīrghadarśī śamaparaḥ kurūṇāṃ ca hite rataḥ |